tysta leken börjar.. NU!

precis nu börjar avslutningstalet. allt [?] detta var mitt bidrag till blogger.com och även om det faktum att jag visste om att det fanns ett skrivställe, ett sådant man slipper allt annat än skrivandet, var skönt, så tror jag att jag återvänder till bokskrivandet och bort från rampljuset igen. jag känner mig lite fel i samanhanget [när ska hon hitta rätt, kan man undra då], bland alla hyllningar hit och dit och allt som förstås och vänta tills vi träffas så blir det fler hyllningar. samtidigt finns det ingen orsak för mig, "du är som en sagofigur och sådana kan man inte åldersbestämma", ändå jonnah, inse din ålder och att du är för liten för allt. eftersom ingen som finns i min verklighet kommer att läsa och förstå, antagligen kommer ingen att läsa, och inget av detta just nu märks väl heller, fast det inte är läsandet som EGENTLIGEN är det väsentliga. jag kan inte göra ett glitterbarn positivt uppmärksammat här, så att det når fram. det enda som går är att skriva för att känna mig ännu mer, psykiskt, ensam.