reflex och reflektioner

tillbakaspolat.

jag som hade passet gömt under kavajen, egentligen bara av den orsaken att jag för kvällen saknade väska och hade spridit ut mina tillhörigheter i andras, och planerat ett leende, ett tänk-för-att-det-har-jag och ett triumferande framdragande. innerst inne var jag också rädd för att fotot, ett misslyckat ett och föreställande en tolvåring nyss ankommen från ännu en sådan där medaljlös idrottsdag, och de svårförfalskat mönstrade sidorna med stämplar från här och där i världen inte skulle vara bevismaterial nog.

jag kände en kraftig han som föser in mig, samtidigt som jag tänker "men passet då?" och blickar över axeln för att försäkra mig om att glitterbarnen är mig i hälarna. men inte, för de står ännu utanför dörren och bevisliggör lugnt, oförskämt, att de FÅR.

aaah, jag är juh ett barn för tusan.

om man beställer piip on the beach förstås det inte. det är inte accepterat att vara pryd, så synd.

när sarasötsomsocker och jag sen ska träffa en full mormor, som efter den tusenxtusende kärleksförklaring till sitt gothbarnbarn, som vi naturligtvis också träffar, skrämmer iväg oss, välkomnas vi båda in som om ingenting. innan det har jag TILLDELATS en födelsedagsöl. jag sa juh det. sjabbigare men trevligare.

blandband; synth/elektronika i utbyte mot twee. eller tvärtom kanske. it´s me with the twee.

jonnah, bobpojken i riktning hitåt. jag ryckte till, som om jag hade brännt mig, bobpojken här och nu? så såg jag och jag ville bara springa iväg. bort bort från bobpojken samtidigt som jag visste att han skulle upptäcka mig direkt då, fast nu var det försent och han hade redan gjort det. men i samma ögonblick han tittade på mig förstod jag allt var bra, ingenting av det där hatet eller förraktet fanns kvar. Det enda som återstod var två leenden [varav ett var ett rejält krokigt leende, och det var det som var mitt] och en uppenbarligen ogenomtränglig blyghet. Antagligen noterade han att jag var tjockare sen sist också, för det har jag för mig att de som inte har sett mig på riktigt länge brukar notera.

någongång hemskjutsad också och jag skulle glädja bp med lite sång, men vid det laget var jag så hes att.. ja.

jag luktar och är helg-geggig i min helhet och det är definitivt en orsak att äta bästa maten ur nya risgrynsgrötskokaren och sen bara gömmas under täcket.