seems fine

vi var alla överens om att det juh kommer att hända så mycket det här året, det ska bli förändringens [det nya livets] och ansvarstagandets år.

det underbaraste av sätt att fira på, ingen var bjuden någonstans inom femti kilometers radie och ingen hade någon större IVER på att vara det heller. bästa festfixaren, tadaa, vet jag nu.

"nu är det dags för vår sång". och vi hoppade i säng och låg i säng och satt i säng, sjöng lika inlevelsefullt som alltid, tidigare och senare. sarasötsomsocker matchade mig perfekt denna kväll, både till beteende och allt sånt som kommer ur munnen. glitterbarnen var vuxna och bänkade sig framför tv, men bara exakt så kort eller lång tid som behövdes för att det, alltså ding-dång på tolvslaget, som orsakade att jag upprepade gånger påpekade att nu är det brådis, hann upplevas. sen glad hit och leende hit, och detta år ska allt bli bra. sen måste allt sådär bara för klyschighetens skull uppmärksammas som årets första. nu röks det årets första, nu dricks det årets första, nu pussas det årets första, nu lyssnas det årets första.

sov sedan över och sa att detta är det bästa jag vet, jag sover bäst hos andra och allt smakar bättre och mer tillåtet hos andra. mineralvatten på säng och tryggheten var fullkomligt påtaglig. innan jag stört lite men frågor som apselut meddetsamma måste få svar, somnade jag tryggt in, med en lätt huvudvärk, och drömde om indieklubb på essegården och mimmi som gick omkring i vackra kjolar och sa att detta ska du sy åt mig och detta och detta.