no tomte

jag blev positivt överraskad, dagen gick snabbt och smärtfritt. hann aldrig ha tråkigt och för den sakens skull blev den ändå aldrig krystad på något vis alls. många skratt, men också obekvämt i form av den i just den ändan och de två äldsta av släkten ständigt påtagliga religiositeten. satans, annars ett ord jag sällan använder för det passar helt enkelt inte i min mun, julevangeliet. den för dagen helt raka fabrorn var också där, försenad på grund av djurutfodring och det var i princip samma djur som pappa efter gröten, trots mina ganska (på grund av vetskapet om deras ineffektivitet) halvhjärtade protester, avhämtade i nedfrysningssyfte. oh gosh.

låg med svartungen den yngre i soffan och jag sov, han tittade på askungen, robinhood och kirchsteiger. innan jag somnade nosade jag honom i nacken och förundrades över den bebisdoft som fortfarande, efter tolv år av icke-bebisliv, omger honom. jag vaknade när den mera för mig sända filmen med bertil som skaffar morfar i huvudrollen. mat sen och en svartbror gammal som var besviken över att ingen på steinpottvägen och i tolfte huset frossade i lådor och sådantdär annat som andra familjer, vilka de familjerna är kom aldrig riktigt fram.

fick en klapp med garn som ringlade sig iväg bortåt och ditåt-bortåt gick jag och fick gå länge, för just som jag leddes in i ett skåp och trodde att NU så ringlade garnet utåt igen och in genom nästa dörr och vid det laget att jag hade tiotals meter garn i famnen och nästan var svettig och darrade lätt av nervositet så hittade jag äntligen änden på garnet och där stod den, den halvackustiska. med lagom längder garn och sådant jag verkligen önskat mig går det lätt att köpa mig ett tag och just nu känns allt riktigt bra.

och skönt att jag inte har frossat så farligt heller.