någonslags innandag

hemma bäst? jag vet faktiskt inte. längtar tills jag slutgiltigt slipper de granskande blickarna och alla gräl som, jag måste erkänna att, jag sätter igång och det att "jag vet att vi inte alltid gjorde rätt när vi uppfostrade dig". jag undrar hur de skulle reagera på allt sådant jag aldrig kommer att berätta för dem och jag tror att de faktiskt inte känner mig, vilket är mitt fel eftersom jag aldrig har gett dem chansen.

cigaretterna minskade i asken och jag dansade, så fel i sammanhanget. samtidigt en full och viftande farbror, "du är så fin, så fint hår och naglar och jag heter juha", tankar tillbaks på det andra mötet med bobpojken på en vecka (alltså det faktum att "kommer jonnah west hit?", "har du en dikt jag kan få se?"), öl skvalpande hit och dit utan någon ordentlig fylla, EN riktig vän i folkvimlet och senare bästa godiset; tugga tugga, svälj svälj. svassade hem tolv timmar senare med en påse full av för jonnah perfekta prylar.

i just can´t get enough.