kom då och tänd min eld!

körde och det gick juh inte alls, ingenting går. det känns som att jag går på autopilot och gör en massa misstag i farten, sådär bara. vill rätta till så mycket hela tiden, måste ringa upp igen och försäkra mig om att ingenting missuppfattades och springa tillbaks och "snälla, kom ihåg mig imorgon också". jag verkar väl inte missnöjd, otacksam?

paradoxalt. låg i sängen med mimmi och drack champagne, ur miniflaskor, sådana där som luras om priset och som så plötsligt och blubbeblubb har stigit en åt huvudet. så händer det att det är dags att arbeta, och det är en evinnerlig tur att anställaren av min på nykarlebyspråk kallat "cleaning service" är min pappa, för jag har aldrig tidigare haft så roligt när jag städat, till och med dammidamm bakom datorerna var skrattframkallande.

kanske var det bättre då när alla arbetade fysiskt, mjölk i flaska och blå och grön och gul ost, och ingenting hände förutom de där höjdpunkterna; plättkalas, åka höskrinda, julgranshuggning. ingen tid för överflödiga tankar och ångest.
men ändå, äsch, jag lever hellre nu, jag tycker överhuvudtaget inte om lantliv.