happy new year

kan inte komma på ett bättre låtval just nu än den av bandet som också kan förknippas med en resa för inte alls så längesen, då jag var lyckligare än nu även om alla andra konstaterar att ja, nu måste du allt vara lyckligaste någonsin. äsch, trasselitrassel igen. idag tjatade den där anderssonskans-kalle-look-a-liken (varför ska en sådan idiot vara SÖT egentligen?) om onödig lycka. jag förstod aldrig vad han menade med det, men i och för sig har jag i mitt om en dag adertonåriga liv bara stött på en slags lycka och den ska då vara min ständigt återkommande neonvinterlycka.

jag ska ha föredrag i morgon och riktigt smeta på med brittiskt öu och aa så att de förstår att den där amerikanskan med jeppisaccent de lägger sig till med är passé.

jag blev bjuden på fest till spelmansvägen. ta med dina vänner, men bara sådana som jag känner. jag trodde verkligen att den tiden, som verkligen VAR rolig och gav upphov till någonslags känsla av samvaro, var över nu. ja, jag hade till och med accepterat det. för jag är inte helt säker på om jag är inbjuden som den gladbarnsligtputtenuttutstrålande person jag är (jonnah, det går inte att åldersbestämma en sagofigur), vilket är ett för mig kännetecknande som jag faktiskt uppskattar, eller bara tänkt att fungera som en slags utfyllnad på dansgolvet, vessan och trappan-där-man-röker. för vissa boende på spelmansvägen hade verkligen enligt min uppfattning tagit ett kliv tillbaka och låtit avståndet mellan glitterbarnen och de mogna växa så att det bara knakade om det.

du scheisse, jag tar med de andra glitterbarnen. det är ett bra ställe att bli krokig på och eftersom jag ändå ska röka kan jag lika gärna göra det på trappan-där-man-röker.