juhlapöydän konvehteja

varför vet inte panda hur man gör choklad som inte bara smakar sött smör? varför fortsätter jag ändå att trycka i mig brunbitarna?

jag har dåligt samvete över att jag för det mesta bara gör det jag tycker att passar mig för tillfället utan att ta någon notis om vad andra vill göra. jag går iväg bara, lämnar de tveksamma åt sitt öde. jag är en hemsk människa, men jag lider åtminstone utav det.

fest i en stockstuga med öl, cigg, dans, kamera, trilla av bänken och fina människor. den största överraskningen vad gäller klientelet var att barndomsvännen (hon som aldrig dömt mig) som nu är mig närmare igen tittade förbi.

närhet. doftande hud och händer överallt. efteråt omöjligt att möta blickar.