is she more beautiful

precis som jag tänkte blev det, jag fogade mig direkt, lät blickarna vandra över min oformliga kropp och lät dem döma mig. falska leenden och ingenting egentligt att fokusera på, de här människorna är nöjda så länge de får se någonting tillkämpat säkert; jag är kanske inte tillräcklig i den mallen, men i brist på annat duger jag. som vanligt har de allt under kontroll, det är fortfarande de (när de egentligen redan förlorat) som är de beundransvärda i lilla låtsasvärlden. men jag beundrar aldrig mer någonting som aldrig behövt känna hur det är att inte passa in i mallen eller att gömma sig på toaletten till rasten är slut, att försöka skratta samtidigt som ångestskriken gräver inuti. tror inte jag klarar av att gå ut på juldagen i alla fall, liksom, hur skulle jag?