steinpottgatan.. vägen

jag vill absolut inte vara en sådan där ständigt klagande person, men då det finns då mycket negativt. tillbaks i lilarosa rummet, kan knappt andas, unviker att ta i något, sitter på golvet och jag vågar inte stänga dörren helt; syret kan ta slut. "var det snö i stockholm när du åkte?" - det minns jag inte. sedan är det tyst i bilen.

fin födelsedag med rostat bröd på sängen i vickes vindsvåning och gulliga presenter och gulliga människor, trodde inte sådär många skulle komma ihåg mig heller. ed och pats kan kanske sprida ljus i lilarosa rummet. svepte ännu en gång tillsammans med sara förbi vakterna på detdärendaställetsomräknasistudentstaden, high five. jag kommer säkert aldrig att anpassa mig där, lära mig reglerna, jag som söderkis spelar tydligt på bortaplan, men jag kände ändå mig trygg med människorna.