it all became worthwhile..

..when you returned my smile.

jag har blivit bjuden på en heldag och den innefattade allt det typiska med mat&café&film och det var så okonstlat, även om det låter paradoxalt här, som att "jomen, jag är otroligt kulturell, slå min falafel i pitabröd och den hyrda bj2 om du kan", det var det att bara forslas mellan allt utan överläggningar eller tveksamheter som var hur skönt som helst. däremellan och under tiden underhåll hon mig med historier härifrån och därifrån och jag skrattade.

detta låter fånigt och barsligt, men det att min pappa ibland när han och mamma står tillsammans och tittar på någonting, vilket kan vara en datorskärm, teven eller raketer, stryker henne någonstans på axeln, vilket avger ett jobbigt ljud, ett som skär sig mot alla andra ljud, irriterar mig fruktansvärt mycket och jag vill skrika att sluta då.

tidigare:
"jonnah, du sover så tyst"

nu:
"jonnah, du har snarkat två nätter nu och det har du aldrig tidigare gjort."
"du snarkade i natt, jag bandade det, vill du höra?"
JAG VILL DÖ (vad är det som händer?).