i just can´t get along with myself

har sett en och en halv film om en episod ur en kultmänniskas liv. fiffa fixade, ordnade och borde få ett pris för initiativtagandet, det var underbart att bara få komma och sätta sig mitt bland fina människor, "vill du ha en drink?" och cigarett på bakgården. även om jag inte kände mig riktigt sådär representativ och pratig så var detta vad jag behövde efter att ha lämnat vickehuset och åbo.

jag svettas och fryser om vartannat och dagen skulle vara katastrof om inte tiden sådär strikt begränsat tillåter sällskap på bristol med storögt vacker och svarthårig en sista gång. jag tittar ut genom fönstret då och då och tänker panikartat att finns det inget sätt på vilket jag kunde få tiden att stanna? det tänker jag också innan då när jag blir presenterad för nya små tillhåll och hör varma röster omkring mig, trots det faktum att jag har levt alldeles för kort för att vara säker på att räknas överhuvudtaget.

annars är jag rädd att jag egentligen bara ältar, för allt är precis som det alltid har varit. jag sitter fast i samma mönster och samma tankar hur jag än försöker vrida och vända.

"ingen orkar med en som är negativ".