bittersöt

utekvällen blev väl inte precis sådär spontan och hyseriskt fnittrig som vi hade tänkt, jag inget sådant minne i alla fall. naivt att tänka att det ska gå att återkalla saker från förr sådär bara. det enda att skratta åt i efterhand är kanske våra klängkramar och hyllningsbabbel till mallikoulu-martina, hon såg chockat ner på oss dvärgflickor och var såklart mycket smalare än på tv.

timmar på toaletten, ibland i sällskap och vi jämförde såren, hon grät medan jag var bedövad och känslokall. varför kan jag inte gråta?

och eftersom jag är den som aldrig gråter är det jag som torkar tårar och lite naivt försöker reda ut förhållandeproblem, det att jag som livslång singel inte kan någonting om förhållanden lyser förstås igenom, men det som egentligen är vitsen är kanske kramar och att "du är inte värdelös". när vi ligger i varsin säng och det frågas "varför, varför?" känner jag mig bara äcklig och trött på att spela stark och känslokall.

there is so much frustration in me. bisexualiteten - äckeljonnah.

samtidigt hjälper det mig inte alls att "det är vanligt att må dåligt i din ålder, studentskrivningar och beslut". jag skiter i vad som är vanligt i vilken ålder, jag vill bara att allt ska bli bättre och att de jag bryr mig om ska få trygghet.