honkeytonkeyponkey - vart försvann vi?

jag låter det förra inlägget stå kvar, lite som en utväxt eller böld, ett litet gulligt och svart får. i sin slarvighet och tydliga berusning så är det så känslosamt och naivt och får levas på hur länge som helst. efter att sängen var bäddad och klar och vi nyss hade slutit ögonen, sprang vi ut igen, en gubbe betalade mat åt oss och DÅ var min budgetkväll [hur ska spring på wessan - åh, jag ska bli faster till ditt barn - slurk ur likörsflaskan och är det den fjärde idag? annars definieras?] avslutad. jag kände mig inte alldeles helt hemsk eller tragisk under nattens gång heller. det bästa var att jag kände mig helt isolerad från det som faktiskt var omvärlden, det var bara jag och bp egentligen, det att det bara var vi var det som räknades.

jag känner en trygghet inför framtiden av den anledningen att jag har beslutat att jag inte behöver besluta någonting ännu. jag ska bara försöka leva ett år, läsa alla de böcker jag aldrig gett mig tid till att läsa, försöka skapa någonting, bygga på relationer och framför allt, eller kanske i sista hand när jag tänker efter, tjäna pengar. jag orkar inte vara fattig, det är en sådan sak som jag har konstaterat alldeles för många gånger; att jag inte har någon kontroll [och den kontrollen som jag ibland har inte ändå kan sättas in under en sådan benämning och att det som skulle kunna vara kontroll inte räknas som sådant för mig och att enligt vissa delar av mig så skulle kontroll vara att inte ha kontroll, men de delarna är FÅ], att jag är osäker på precis allt och vill ha bekräftelse hela tiden men samtidigt vågar jag inte kräva någon sådan, att jag "utnyttjar" och ställer till det, att jag sådär klichéaktigt, och jag älskar juh klyschor, har ångest mest hela tiden och älskar människor så att det gör mig galen och att jag inte är någon kärleksgudinna direkt och att alltid när jag tror att nu klarar jag mig så byter allt skepnad och då till ett hånleende OCH att plussa till detta en stor brist på pengar gör mig totalt modfallen. jag kan juh faktiskt sudda ut det till synes mest lättbortmotade problemet.

CHOOSE LIFE, VETTJA.