niezschben-schåpa

precis då när jag tänkte att nej det här går inte längre, jag kan inte urskilja ett enda ord, alla sidor är fullproppade av fula gubbar med vattnig blick och sidnumren är det enda jag ser tydligt, då kom hon in genom dörren, släppte ut chaffinch david bowie i farten och sa att hej, jag såg att nyckeln satt i dörren och tänkte att du nog skulle vara hemma. vi lagade grekisk sallad med feta light och förstörde det lighta med marsglassar. imorgon ska jag leva så där idealiskt, det finns ingenting annat, nu var huvudsaken att jag hade sällskap.

jag kom på, i samma veva som jag träffade henne, sarasötsomsocker, att jag har saknat henne otroligt mycket. pratpratprat, jonnah har så mycket att berätta och sedan visar hon mig sina nya, sjuttiotalsbruna väggar och jag vill aldrig åka hem. nu åker hon och bp måste komma hem fort, annars kan det hända att jag sådär klyschigt tjyvar pengar ur någon kakburk och tar tåget som åker förbi humppila och toijala och glömmer bort studentaxamen.