pk-fåglar

det är mest detta som gäller just nu, och jag måste säga att jag är trött på det.

and when i´m lying in my bed
i think about life
and i think about death
and neither one particularly appeals to me

jag läser om avtal och pakter och jag blir trött och ser solen utanför. jag går ut och tänker att en långpromenad ska få förändra mitt liv och göra mig till en energisk människa. time takes a cigarett, puts it in your mouth och plötsligt bränner solen mig så mycket att jag stänger dörren om mig igen.
jag tänkte också att pulkåkning inte kan skada, jag älskar allt som jag gjorde när jag var liten. lillebror sitter med godispåsen i famnen och jag tänker "lillebror [lillebror], bli inte som jag när du blir stor" och backar på en sten. då har den redan innan dalande entusiasmen för pulkåkning totalt tynat bort och när vi ser backen ockuperas av en tusenbarnsfamilj åker vi hem igen.

jag ska designa en klocka till en i chili utlyst tävling tror jag. jag tror också att jag sprudlar av idéer.

ojnej mimmi, kom hem nu då, jag saknar dig.

det är på det viset att de som föds på landet tilldelas en större dos av äventyrslystnad, de reser längre och tar fler framgångsmöjlighetsrisker, allt detta för att de aldrig blivit serverade någonting och är vana vid att någonting händer av sig självt. någonting jag tror jag har hört.

precis nu börjar jag bli rädd inför jobbet i sommar. hur ska jag klara av att bo ensam i flera månader?, jag kan juh inte vara ensam ens en dag utan panik+spy+gråta. annars ser jag själva vistelsen på det viset att jag nog inte har någonting att förlora, det här är en förändring och en förändring är juh precis det jag behöver. det måste bara finnas mer för mig i stockholm än i esse, jag kan liksom inte tänka mig annat.

annars tänker jag också på dedär ärren, de som tydligen är mjuka och det tror jag också att de är. jag tänker på dem varje dag.

det jag också tänker på är att det blev så konstigt, för det var så många saker jag skulle fråga om, jag ville verkligen prata, lära känna [ett, två, tre; NU..] och så blev det ingenting av det, jag bara glodde dumt. känner du igen det, jonnah? vissa människor är man mera rädd för än andra, det finns mer än mycket annat.