klippet

skrev franska, klipptes av en frisör för första gången på tre år, bar skottishmössan.

men ska ingenting bli som det ska, jag vet ingenting jag.

elf/zwanzig i finskan, helt ofiksu är jag.

jag vill inte ha halare imorgon. vari finns den där vitsen med att imitera riterna, av dem dessutom den mest smaklösa, som förekommer på universitet när det är gymnasiet som avslutas? jag hatar alla dessa traditioner, men mest hatar jag det att jag är så kluven inför dem och faktiskt bryr mig lite om vad andra tycker. ta dagaluku till exempel, "det är pinsamt när ingen står och hoppar och sjunger med i final countdown!". det är så synd så det är inte sant att jag har ett flertal gånger stått ute i rutan och blossat exakt då när tututuuutu tututututuu dundrat igång. men samtidigt får jag dåligt samvete eftersom personer faktiskt försöker skapa någonslags stämning. men hallå ändå, det går inte att skapa lycka, den enda lycka som finns är juh den ständigt i mina texter återkommande neonvinterlyckan och den har jag kanske börjat tappa tron på. inte ens neonvinterlyckan infinner sig längre, synd att den ska vara så opåverkbar.

jag vill gå på gayklubb i london.