inklämd någonstans mittemellan bara

jag vet precis hur den här långledigheten kommer att bli; tiden kommer att gå och gå och gå och jag kommer att känna mig hemmasatt och bara gapa stort sen när otaliga hemmapanikdagar gått till historien och det blir dags att ta itu med någonting på riktigt. de senaste dagarna har gått precis i ett sådant tecken, den besynnerliga penkkisen högg av allt livfullt på ett sådant snöpligt sätt. vad dumt, eftersom det var nu livfullheten skulle spela in. det känns som att jag inte har träffat en endaste människa på evigheter, fastän det som är sant är att jag var hemma hos bp igår och brännvinsprinsessan idag.

jag ser ljust på imorgon för då ska jag inleda det nya pratandet, det som ska analyseras ur en helt annan vinkel. sedan ska jag gå på fn med sarasötsomsocker, som i övrigt har en likadan tid att passa en halvtimme senare än jag, hoppas att hon är piggare då och att vi ska prata om london och hur ofta hon ska komma och hälsa på mig i stockholm. just det, stockholm blir det nog, hårfrisörernas och konststuderandenas förlooovade land får vänta lite.

dumma jonnah körde fel och fastnade och två bilar fick stanna och hjälpa och sen kördes det i fel fil, i den bilarna kommer emot, en stund. nu vågar jag snart inte köra bil ensam mer.