je ne regrette rien. je n´ai fait rien.

jag vet inte vad det är som jag förväntas veta, men jag förstår att jag snart måste reda ut trasslet som jag bär på i, kanske i den lilla körsbärskappsäcken. det är väsentligt för mig, jag kan inte fortsätta åka omkring på livet bara, utan att vara helt medveten om allt faktiskt är frågan om tid som tickar. om jag ändå förväntas leva, vill jag vara medveten känslomässigt i alla fall. jag får inte fram betydelsen i ord, transportsträckor ägnade åt tankeverksamhet leder ingenstans. det enda som lever vidare är fula dikter i fint häfte.

"allt som hjälper mot tankar är hud"

vad finns det som hjälper mot hud? min torra liggsårsframkallande hud är lätt att undvika, men hur är det då med alla mjuka och lena, de som fascinerar mig och ter sig inte-riktigt-på-riktigt för mig?

"åh, du är så liten och smal. det skulle jag också vilja vara." och så turas vi om.

hej bp, spela mer vackert för mig.