stadensomaldrigsover nr x

"jonnah, borde inte du stiga upp snart?" va?, titta på klocka, samla ihop pärlhalsband, bre smörgås, allt i väskan, tänka "hatar han mig?", hinner inte. det fick bli ett annat tåg i stället, i vilket jag senare sitter och längtar efter vischyvatten. nu är jag hemma och känner mig klyschigt tom inför allt som väntar mig, men nej jag ska inte gråta mer över min otillräcklighet, det får vara slut med sådana saker nu. jag ska tvinga, pressa mig och ta itu med allt på en enda gång [onödigt tänkt av den orsaken att det bara finns den och den tiden för den och den uppgiften och all den tiden bildar ett streck från och med nu] och inte ifrågasätta mig själv överhuvudtaget och när det är över, vilket jag helt kallt utgår ifrån att det någongång kommer att vara, ska jag ta smällarna. det är det där lilla "efteråt" som är betydande.

bp och jag satt under en duk, vi var på orientexpressen. bort med duken; kallt och stirrande blickar, på med duken; varmt och bara vi två. bort med duken igen; jens och vicke kommer och möter oss och det är så härligt att vara där vi är precis då.

nu är namn som bristol och dynamo för mig omsatta i praktiken, nu har de tillhörande färger, temperatur och lukt. jag kan inte säga att jag inte alls känner mig som en statist i sådana sammanhang, inte ännu, men jag känner mig inte ovälkommen. jag träffade som hastigast personer, vars namn redan fanns lagrade i mig och det som är det viktiga med det är att jag upplevde att det var värt att minnas dessa namn. jag trodde inte att kombinationen vacker+vänlig+fiksu var möjlig men nu vet jag bättre. klart att jag var rädd, blev medveten om mitt talfel, men det som stannade i minnet och som fortfarande finns kvar är det att i åbo finns det underbara människor, sådana som värmer. jag fick panikångest när jag senare tänkte på de fyra, resterande jakobstadsmånaderna.

"haha, jonnah lyssnar på ett band som heter broder jakob, eller någonting sånt."
så låter det fortfarande.

jag åt mycket och demonstrativt bara för att mamma såg så oroligt på mig.