beautiful intentions
mest av allt skulle jag kanske vilja slå in mig själv i presentpapper med bamsemotiv och ge bort. precis som tanken med tavlan jag målade under oavbrutet vinsörplande, den med omknutet hus och lappen "du får mig". eller så vill jag skrika att nu avsäger jag mig allt ansvar, nu ska jag bli inbäddad i bomull och bli matad med kanelbullar och exakt så ska jag vara tills alla tröttnar och den allra tröttaste kastar ut mig genom ett fönster. gör vad ni vill, mig kvittar det.
jag skriver ett långt brev till bp, sida efter sida. när jag känner att jag pratat mig tom ska jag skicka det. jag älskar henne.
på jobbet är jag en slags maskot, jag tror ingen tar mig på allvar. "hon är duktig, den lilla". de gamla bjuder på saft, kakor och choklad och "jag ska inte ha handlat så mycket, det blir tungt för dig att bära". jag kommer väl alltid vara den där lilla och om jag ska vara ärlig så stör det mig inte alls. bättre än att vara den stora.
stockholmsnatten blir längre och mina fotsteg snabbare. men riktigt rädd är jag aldrig, inte i mina svarta boots. det går inte att bli riktigt rädd i svarta boots.
jag trivs bäst på natten, äventyr bland folkmassor och leenden från här och där. jag hör hemma i kafévrån med chai i magen och bok i handen. jag somnar in till sånger och spelar tamburin och gitarr vid tvåtiden. kan man säga att nattlivet är min hobby, böckerna mitt liv och musiken mitt intresse? mycket mer kan jag inte säga om här och nu, men det är sant det där att böckerna är mitt liv. så vill jag att det ska vara just nu. äsch, det gör jag ju inte, jag vill ju hitta den stora kärleken.
jag skriver ett långt brev till bp, sida efter sida. när jag känner att jag pratat mig tom ska jag skicka det. jag älskar henne.
på jobbet är jag en slags maskot, jag tror ingen tar mig på allvar. "hon är duktig, den lilla". de gamla bjuder på saft, kakor och choklad och "jag ska inte ha handlat så mycket, det blir tungt för dig att bära". jag kommer väl alltid vara den där lilla och om jag ska vara ärlig så stör det mig inte alls. bättre än att vara den stora.
stockholmsnatten blir längre och mina fotsteg snabbare. men riktigt rädd är jag aldrig, inte i mina svarta boots. det går inte att bli riktigt rädd i svarta boots.
jag trivs bäst på natten, äventyr bland folkmassor och leenden från här och där. jag hör hemma i kafévrån med chai i magen och bok i handen. jag somnar in till sånger och spelar tamburin och gitarr vid tvåtiden. kan man säga att nattlivet är min hobby, böckerna mitt liv och musiken mitt intresse? mycket mer kan jag inte säga om här och nu, men det är sant det där att böckerna är mitt liv. så vill jag att det ska vara just nu. äsch, det gör jag ju inte, jag vill ju hitta den stora kärleken.

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home