ond cirkel

bp kittlades, öppnade förlovningspresent, fotade, pillade världens fulhet bakom sängen, sjöng sången; allt går ibland på högvarv med henne. det var egentligen roligt, natten var fylld av små roligheter, men jag lyckades skapa ett vad det verkar oundvikligt kaos ändå. jag började medvetet provocera tills jag antagligen framstod som bara en ruin av det som åtminstone i de kretsarna anses som allmängiltigt. sedan fortsatte allt gå på högvarv innan det blev alldeles mörkt samtidigt som gestalten i mörkret: "vart försvann du?" och nu ångrar jag mig så; varförvarförvarför?

att ligga mellan blomlakanen efter en morgonpromenad-faktiskt-neonvinterlyckelik och prata igenom och inbilla sig att detta är det som är tryggheten unnar jag mig. jag måste hålla fast vid mina trygghetsönskningar, annars blir jag galen. jag blir också galen av att hålla fast vid dem. samtidigt känns allt med mig så urvattnat, jag, säkert andra också, är trött på mig, det som finns är bara det samma, dag efter dag. there is so much frustration in me. framtiden, jonnah, framtiden. den finns.