oh this town, kills you when you are young

tänk det, tänk det. nu vet jag bara det att det finns en yttepytte stund, ja jag tycker faktiskt inte att sex timmar är någon evighet längre, med jag-kan-ingenting-förutom-bita-i-vindruva-efter-vindruva och en snurrande klocka kvar, sedan; ingenting håller mig kvar bland bilar som kör runt och via mc drive, sverigebåtsinredda natiklubben, "jonnah lyssnar på en som heter broder jakob", spring&sprut-gänget, gråt på visagrandes utanfördörrensten, elevkafé med omnejd, the bad habit, pinnonäsgatan, ekmans bussar, wisa galleria [HAHA], calles knarkarnäste som juh inte alls var något knarkarnäste, kissa bakom svenska gården, jaakon päivät, laestadianernas trappa och allasomöppnarnyttochfårinse. jag kan radera allting om jag vill, sådär bara. världen, jag är på väg. FÖR EN GÅNG SKULL KAN JAG INTE BLI BESVIKEN, INGENTING KAN BLI VÄRRE.

choklad är otäckt, ja, choklad måste vara det mest otäcka, förutom flytande margarin, man kan inta.

"i fall att du står för vad du lovat, ska jag lova dig att erbjuda alternativ". och så skrev vi under. jag tror att jag klarar mig, jag vill tro det. tusenxtusen till och ändå klarar jag mig, så var det. när jag sedan satt och snurrade på raskaus-cirkeln i väntan på att mamma skulle vara klar för dagen, märkte jag att om jag skulle bli gravid nu så skulle det barnet födas på min födelsedag, +/- några dagar, och jag förstod inte alls hur just mina föräldrar kunde vara så grymma att de ens kom på tanken att oskyddat kuckelimucka nu för aderton år sedan. men kanske jag inte får tänka så.

jag drömde att de i åbo uppförde en musikal på torget, att vicke tyckte att jag inte kunde detta med studentliv och att jenny björklunds bror var en trollkarl, med glitterspridande trollspö, på flygande matta. nästa natt var min garderob full av converseskor. nästa natt skulle jag iväg med ett tåg, men åt pätkis på wessan, tappade min kappsäck ur vilken tusentals klädesplagg av vilka alla var gamla högstadiegymastikkläder föll ut och missade det. skönt att inte längre drömma om lågstadiets pågoandar i alla fall.