höstdagar

en spännande dag som alla andra. jag försöker böja barret i annan riktning än dess naturliga och blir frustrerad över det medelmåttiga resultatet - stampar i golvet och suckar överdrivet. hittar en drop in på västmannagatan och ber och att frisören klipper en hjälm och rör inte luggen. sedan dricker jag och älskade kaffe och äter pyttesmörgås på ett tantfik innan det är dags för mig att ta bussen till höstterminen. vi blir alla ombedda att komma fram och redogöra för teorierna vi läst och diskuterat - jag oroar mig genast för blodfläckar på min vita klänningsbak trots att den perioden gick till ända för flera dagar sen.

läser om svårigheten i att älska sig själv och det att känna sig nöjd med att åtminstone tillåtas älska. jag inser att jag faktiskt står ut med själv för tillfället. att älska sig själv är högst antagligen ett manspåhitt, dit kommer jag inte i första taget.