allmänt

halloumi, cornfiléer och grönsaker på grillen igår, mörkret sänkte sig sakta ner över alla ännu så unga, så unga. jag älskade c mer än någonsin den här kvällen när jag äntligen fick ge lite och vi båda samtidigt var bekväma i sällskapet. jag fick en hastig lust ta tag i hans krage och dra med honom till tredje våningen, men lugnade mig när jag insåg att det redan var perfekt som det var.

sex timmar senare smäller jag så hårt jag bara kan i ytterdörren, sätter mig utanför på gatan och gråter tills andningen blir lidande. går uppför backen igen och väntar på tåget. tio minuter senare är jag likväl tillbaka i lägenheten och lägger mig hulkande mellan soff- och pojkryggen. jag känner mig både frustrerad och lättat över att mitt uppträdande gått obemärkt förbi, han har ju redan sovit i en halvtimme.

MGTM! MGTM!