nytt rum

alla frågar varför. varför det mindre rummet? ja, vad ska jag säga? varför behålla det större rummet?

en fruktansvärd helg har förflutit. jag har suttit rödgråten i självaste folkmassan och hulkande frågat om det måste vara. och det måste så vara, åtminstone för ett tag. fruktansvärt allting, men nu jag vet åtminstone vad det är att bli tillintetgjord. söndagen ungefär likadan, trots relativt mysig frukost. det kanske bara blir värre i och med de här skutten mellan ömhet och anklagelser och uppgivenhet. ja, det måste vara. för ett tag.

tittar på polaroidfotografiet på nattduksbordet och suckar. även om man i bilden anar den redan inträngande katastrofen, ser de två huvudena så hophörande ut.