vinylhanskar

hantverk på gång i storstugan och jag intar sexiga poser.

åh, det är så förbryllande det här som håller på att hända. "du är en så stor människa" och "du har lärt mig att kyssar inte behöver vara blöta". revolutionära molntuss.

hår

"det var precis vad jag tänkte på när jag träffade dig", säger han när jag siar om min framtid. någonting varmt finns där, hela tiden är värmen närvarande och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av det. måste säga saker som kan åtföljas av naturlig kroppskontakt och blir själv lätt knuffad. don´t worry baby. vet inte varför vi ska skiljas åt när vi väl gör det, de olika destinationerna verkar för mig idiotiska när jag trycker min mot den andra munnen och sedan inte kan ta in ett dyft av vad röda rummet vill säga. förövrigt tilltalar meningsbyggnaden mig inte alls.

efter besök av bankmannen står teven på i vanlig ordning, vissa tittar men jag försöker läsa och blir frustrerad. en tår faller över cigaretten och ner på trappsteget utanför ytterdörren, även om jag inte alls förstår varför. eller, jo, jag förstår det i bakgrunden nöts ett "blir det inte mera än detta?", men det är inte tillräckligt. jag vet inte var jag vill vara och inte heller tillsammans med vem. vill inte sopa undan nyhetens behag och vill inte heller låta någonting tyna bort.

kaffehuset

någonting händer, jag får goda vibrationer, men jag vet inte vad. får ju inte dras ner i någonting precis just nu när mycket verkar gå vägen. destruktivt, alltid så destruktivt. nu är det klyschornas (ja, jag vet) tid igen, kanske jag inte har förändrats sedan det första inlägget här. vad vill man? är det bara jag som är upprepningsskadad? den numera bokförsäljande pojken tror att våra inställningar påverkats av laman (ett stort farligt djur) och jag håller med. nu vill jag ha någonting att skylla på eftersom och tack vare att ingen terapeut, åtminstone i mitt fall, kunnat (om än velat) hittat spår av incest eller andra påtagliga katastrofer. jag vet, det skulle bli ett pirrigt avsnitt detta här och det flyr jag inte från. jag är både glatt och förtvivlat pirrig. tvivelglad och in på min bara vinterknottriga hud.

spegelkras

flydde över landet till tidlös gruppterapi och verklighetsundglidande tyst samförstånd och inte så lite klanterier från min sida. när jag ska försöka återberätta så inser jag att det inte fanns någonting utryckbart att ta fasta på utan att vistelsen mest bestod av en känsla helt olik de andra under den senaste tiden upplevda. jag försökte gripa tag om någonting just då, men det resulterade i att det mesta gled undan i allt snabbare takt.

film i sofforna med christoph och fiskar framöver i väntan på att nån kanske förstår att sakna mig. jag tror faktiskt att det är möjligt.

gösta berling

under filten bredvid akvariet hela dagen, jag har läst och funderat i nästan överdriven kvantitet. ett evigt piskande utanför inbjuder inte till vildare aktiveter, i stil med den arga promenad jag gav mig ut på i lördags. rain on me.

ännu en gång får pappershandeln besök, den här gången sätts "nästa kassa" upp och jag förvånas över hur handlingskraftig jag enstaka gånger faktiskt är. dagen innan får jag knuffar i ryggen, paret på väringgatan framställer visserligen bara mardrömsscenarion som kanske skulle stjälpa någon annans självförtroende, men i och med att jag har ett sådant i låtsasvärldsform är det den fåniga inkörsporten jag behöver.

dampfnudelkväll i antågande; "what are you doing on wednesday evening?"