engelsk frukost

jag sitter i ett rött (drömmen) kök och tittar på när han steker bacon och jag slås av insikten att alla ju faktiskt inte är vegetarianer. "vill du ha frukost, darling?". jag förstår inte riktigt vad den personen, som pratar om macadeezy och ibland tillagar baked beans, bacon, ägg och toast, alls har med mitt liv att göra. men han får gärna finnas kvar ett tag, jag går gärna en lång och mörk skogsväg på vilken han slutligen möter mig och ler barnsligt. jag tycker om att bli kallad "lilla gumman" och "darling", faktiskt. jag kan inte bli sårad eller besviken heller, det gör mig ingenting om vi slutar ses eller ringas helt.

kakel

jag skrev ett meddelande på en kakelplatta ovanför toalettpappershållaren idag, även om jag nästan aldrig klottrar annars. så många som har klottrat redan och vem kan säga vad som är fult? tänkte jag. detta med att sprida runt så kallade tags på redan av betalda konstnärer målade tunnelbanestationer tycker jag att är onödigt. det är yttepytte lite roligare att gå till jobbet nu när trehundrametersrullmattan susar förbi restaurerade blåorangevita sjuttiotalsmålningar bakom GLAS (som är lätt att putsa av). men, helvita spånskivor som skiljer wessastolar åt? är det inte det som är meningen, att de ska fyllas med små ordvitsar, dikter, åsikter, klistermärken och samtal? jag klottrar aldrig annars, för jag är så upptagen med att läsa vad andra har skrivit. det roligaste med detta mitt klottrande var att jag för säkerthetsskull tittade efter en övervakningskamera i taket innan jag började, som om det skulle vara läskigare om någon såg mig med pennan i högsta hugg än sittandes med byxorna nerdragna på toaletten. konstigt vrängd paranoia.

per på jobbet

"du jonnah, jag var på pet sounds i lördags, jag köpte skivor för sjuhundra spänn. jag frågade om de har sett dig där på länge, en liten blek tjej med svart hår och rött läppstift. peter visste inte, för så ser alla ut, sa han."

"vi kom på att du har "det", jonnah. du är som en gimmick, en seriefigur. alla gubbar vill ha dig."

"jonnah, vad tjock du har blivit. HAHAHA."

vi skrattar mycket på mitt jobb, konstigt nog.

you have killed me

det var skönt att fly bort från "pulsen" lite, från att varje dag se tusentals okända kroppar irriterat maka ihop sig på tunnelbanesätena och alla telefonsamtal hitochdit på morgonkvisten vilken som helst i veckan. en röst som säger att "jag gör såhär enbart av egoistiska skäl, jag bryr mig inte vad någon i hela världen tycker". jag älskar de egoistiska värderingarna som präglar hela min nya värld, men det var faktiskt roligt att bli lite övervakad och beskyddad av t.ex. vicke igen. det är bara lite synd att jag, hur jag än vrider på det, lyckas fläcka ner alla världens vita jättemattor jämt och ständigt. men jag lovar, jag betalar kemtvättarna.

vissa dagar uppskattas verkligen, som en sådan då man bara vrider sig av ångestbakomliggande skratt och det enda sällskapet får ur sig är att "men tsaali, han.." och långa meningslösa haranger på dialektala klyschor. vi två, för alltid sjutton år och enda så gamla och slitna!

jag tänkte att jag skulle säga hur jag känner ett pirrande i magen och att det spelar ingen roll hur mycker som skiljer oss åt, att jag bara vill prova mig fram lite och att du är så vacker när du ibland ler snett, men jag bara rökte och var ofokuserad och nu är allt nersölat.

stocktown girl

jag är faster till love nu och ska handla till en bebis för första gången i mitt liv.

det händer mycket; nya vänner, gamla vänner, resor planerade och nattliga telefonsamtal.

jag och mycket smal pojke låser ut musiken en stund, står framför toalettspegeln och plutar med läpparna, turas om att måla dem röda. han märker att jag sneglar på hans några år gamla ärr på armarna och han säger att han har slutat med sånt. vi kramas och pratar om mediciner och att allt blir bra, t.ex är en sådan här stund bra. sedan ses vi aldrig mer.