you have killed me

det var skönt att fly bort från "pulsen" lite, från att varje dag se tusentals okända kroppar irriterat maka ihop sig på tunnelbanesätena och alla telefonsamtal hitochdit på morgonkvisten vilken som helst i veckan. en röst som säger att "jag gör såhär enbart av egoistiska skäl, jag bryr mig inte vad någon i hela världen tycker". jag älskar de egoistiska värderingarna som präglar hela min nya värld, men det var faktiskt roligt att bli lite övervakad och beskyddad av t.ex. vicke igen. det är bara lite synd att jag, hur jag än vrider på det, lyckas fläcka ner alla världens vita jättemattor jämt och ständigt. men jag lovar, jag betalar kemtvättarna.

vissa dagar uppskattas verkligen, som en sådan då man bara vrider sig av ångestbakomliggande skratt och det enda sällskapet får ur sig är att "men tsaali, han.." och långa meningslösa haranger på dialektala klyschor. vi två, för alltid sjutton år och enda så gamla och slitna!

jag tänkte att jag skulle säga hur jag känner ett pirrande i magen och att det spelar ingen roll hur mycker som skiljer oss åt, att jag bara vill prova mig fram lite och att du är så vacker när du ibland ler snett, men jag bara rökte och var ofokuserad och nu är allt nersölat.