kakel

jag skrev ett meddelande på en kakelplatta ovanför toalettpappershållaren idag, även om jag nästan aldrig klottrar annars. så många som har klottrat redan och vem kan säga vad som är fult? tänkte jag. detta med att sprida runt så kallade tags på redan av betalda konstnärer målade tunnelbanestationer tycker jag att är onödigt. det är yttepytte lite roligare att gå till jobbet nu när trehundrametersrullmattan susar förbi restaurerade blåorangevita sjuttiotalsmålningar bakom GLAS (som är lätt att putsa av). men, helvita spånskivor som skiljer wessastolar åt? är det inte det som är meningen, att de ska fyllas med små ordvitsar, dikter, åsikter, klistermärken och samtal? jag klottrar aldrig annars, för jag är så upptagen med att läsa vad andra har skrivit. det roligaste med detta mitt klottrande var att jag för säkerthetsskull tittade efter en övervakningskamera i taket innan jag började, som om det skulle vara läskigare om någon såg mig med pennan i högsta hugg än sittandes med byxorna nerdragna på toaletten. konstigt vrängd paranoia.