needle in the camel´s eye

då när jag kommer tillbaks till liljis och tumban och tvärkkan och medis och zinkku och allt, då ska jag börja måla. jag har slösat bort så många timmar på total medvetslöshet och overklighetsvärld (ungefär lika resultatlöst som datorspelsspelande) så det är riktigt pinsamt. och då menar jag absolut inte alla underbart långa timmar som spenderats på till exempel string och puck, de där timmarna av förtroliga och mindre förtroliga samtal eller ro-i-kroppen-och-té-i-koppen. jag menar dedär timmarna jag åkt fram och tillbaka med tunnelbanan eller suttit på sängen och undrat om det är tillåtet att ta en smörgås till eller om jag redan tagit en för många och vips så har en halv dag gått om intet. och just dedär tunnelbanefärderna och det att jag har suttit på sängen är bara antaganden eftersom jag inte alls minns vad det är jag egentligen sysslat med. det enda jag vet är att jag aldrig lämnat några spår, bortsett från en del fulingar, efter mig. fast å andra sidan är det väldigt klichéartat att börja terapimåla. och det skiter jag i.