lactulos

det finns inte ork och kanske inte heller något jättisintresse från annat håll av att gå igenom händelser av den senare tiden. jag är juni nu, allt är som jag lämnade det (studentgratulationerna ligger fortfarande och slappar på skrivbordet; kanske de kan få göra det tills någon får för sig att det ska vankas julstädning).

göteborg->sara->flätor/svettiga baguetter->milano->haschklump i fickan->kramkort->släkt->nattpromenader->oändliga mängder öl->hångel.

så sitter vi där igen, på loftet, en och annan låtsasbekant kilar förbi. jag vet nu mer än någonsin att jag har lämnat dehär gatorna och skogarna bakom mig. absolut inte dehär människorna runt bordet, ABSOLUT INTE. vi ska bara förflytta oss, till luft vi bättre kan andas. glitterbarnen.

"ingenting är för mig längre konstigt", sade jag och slängde upp benen mellan framsätenas ryggstöd.

när andra sitter på loftet är det fart och fläkt mellan loft och resten. när vi sitter där lämnas vi ifred, ingen fart och fläkt, allt enligt reglerna. jag vill tillbaks hem nu, en dag här räcker; glitterbarn, hur har ni orkat hela sommaren?