älskar, älskar inte..

detta här finns;
jag hatar stockholm ibland (det dryga, ladolcevitadesperationen, kändisglorifieringen, stureplan, metro, ilningarna på ekerö, åldersgränsen på systemet, alla luis vuitton-väskorna förutom de med körsbär på, solbrännorna, största delen av drottninggatan, det ständiga SKRYTET om det ovannämnda. främst den otroligt stora ensamhetskänslan som stora folksamlingar skapar).
jag älskar stockholm ibland (söder, judits secondhand, bonden bar&breathless, sockerbaren, mariatorget&puck, vitabergsparken, accelerator, hjorthagen, de igenkännande och varma blickarna, pocket shop, jeansstorlekarna).

äsch, det finns så mycket mer men jag har tröttnat. antingen hatar jag eller så älskar jag och jag är trött på det.

"jonnah, jag tror att du behöver kärlek"

kanske, jag säger att jag aldrig vågar, men det är inte sant. jag vet bara ingenting om sådan slags kärlek. jag är kanske i fel kropp i fel tid i fel värld i fel ögon.
det är klart att jag längtar efter kärlek, men har inte desperataktigt brådis.