liljeholmslivet

jag har varit slemhostig och snorig i princip hela tiden och detta har möjligtvis varit orsaken till att bara en enda kris uppstått under den här tiden.

jag är en av de få vita bland personalen, tihi, "kanske du vänjer dig vid de svarta så småningom". tant nonnas syster, jag har redan vant mig. iklädd i blå piké och randigt pippiförkläde kan man väl inte annat än stormtrivas. eller åtminstone trivas. eller hantera situationen.

läser "att komma hem ska vara en schlager" och känner mig fullt tillåten att ensam spatsera in på nattklubben en onsdag kväll. "hur gammal är du?". -aderton. "va?". -aderton. "va?". -arton. "okej, välkommen."
beställer öl och sätter mig ner i en cosy soffa, tittar mig omkring och kommer på mig själv med att syna människornas klädsel i undran om jag kommit rätt. factorymusik och stapplande samtal i rökrummet. ingen verkar förstå mig och salongsberusade ensammaste jag går snart hem. gråter&spyr&rispar tills jag somnar.

en annan dag sitter jag tillsammans med ett gäng rappare på kafé fyrtiofyra och får lära mig vad det är att tågsurfa. jag gäspar och går hem.

idag ska yttersta tvärgränd kollas in, måtte gatan kännas som i filmvärlden.

jag saknar många.

kändisspan; feven och richard wolff.