bowie99

vi bestämde att jag i london ska försöka leva i nuet, så där klichéartat men alldeles väsentligt. sedan satt jag på en stol framför en älskling och höll på att svimma av lågt blodtryck. rädd för att plötsligt ramla ihop berättade jag om vad som ska hända, när och hur.
vi har också bestämt att det ska planeras mindre. rädd för att plötsligt ramla ihop berättade jag om vad som ska hända, när och hur. jag måste få planera och ta reda på, känna mig viktig med kalendern i handen.
jag sjunger oh l´amour och låtsas att jag är olyckligt kär ["jonnah, jag minns och kan berätta allt"]. haha, det känns ingenstans och jag ska aldrig mer vara olyckligt kär.