fruchtsaft

jag har fått små doser av vila från den här staden, den här förtvivlat trendkänsliga staden. nu avskyr jag trender mer än någonsin. det som spelar roll för mig är på förhand inövade dialoger som byts ut mot ett snorskratt.

vi har suttit högt över havet och ätit jordgubbar, druckit öl och levt parallellt med våra andra liv. vi har smultit ihop på manglade vita lakan och friserat en hund. för några dagar sedan tassade jag försiktigt omkring på heltäckningsmattorna och tittade storögd på alla slitna antikviteter och de överfulla askkopparna. jag känner att jag skulle kunna leva så här, bara tassa omkring med ett cigarettpaket i fickan och en liten hund vid mina fötter.

idag är det fredag och jag är tjugoett år och jag har en flaska starkt i kylskåpet och små retliga blommor på kinderna.

vit bostad/prunkande

det finns en liten vrå där jag får koka nästan hur mycket kaffe jag vill och det är någonting av det nya "hemmet där tiden står stilla". egentligen är sådana här inbillningar av en stjälpande art, jag försummar ju så mycket när jag känner mig som tryggast.

jag tycker om dig som mest när du tycker om mig som minst. alltid varit.

jag ska inte vandra kvinnogatan fram.

min vän sara, hon åker över vattnet. jag vet aldrig riktigt säkert om vi är i samma land. rara.

är det kroppen som drar mig mot markytan eller finns det något annan orsak till min olust? jag skulle vilja skrika några ord av vikt och dra min käraste riktigt hårt i håret (men inte så att det gör ont) och springa mig vaken.