crème fraiche

saker och ting har vridit sig, jag vet inte längre vad som är bak och vad som är fram, vad som är utsida och vad som är insida, vad som är kärlek och vad som är låtmigförsvinna. samtidigt är jag oerhört förändrad, för när jag ömsar skinn så gör jag det ordentligt. jag är lugn, jag önskar mig ingenting - jag är öppen för möjligheter.

"ursäkta, vet du vad klockan är?" tjugo-tjugoett, svarar jag. "okej, tack så mycket", sen skriver han upp klockslaget på den medhavda fotbollen och kliver av tåget. tanten mittemot fnissar.

för den som inte kan få nog

jonttan.bilddagboken.se

puss n´ boots

sover bara då jag varit vaken så länge att jag fullkomligen kollapsar. tur är väl det att det finns böcker som är fulla med sådana klokheter att jag stannar upp och nickar medhållande var femte minut. tid är pengar, tid är också intelligens.

nektariner, lättglass och chocolate fingers på västmannagatan, det har hyrts film idag. medan jag dricker kallt kaffe halsar en annan tequila eftersom förkylning och en sådan film kräver det.

paul är tillbaks från beirut, vi möttes på gatan och han sa att han åtminstone lever. det var första gången jag såg honom utan leende och från annat håll hörde jag att hans döttrar är mycket skakade. jag känner mig så maktlös, liksom; what could a poor boy do?

ett sådant onödigt ältande nedan, leder varken hit eller dit, frustrationen tog över.

kvinna

jag tänker aldrig någonsin kalla mig själv kvinna, inte ens för att förklara min kroppsbyggnad (när det nu sen skulle vara nödvändigt), eftersom samma term används vid benämningen på ett könstillverkningsresultat, "att göra kön". av samma anledning är "av kvinnligt kön" förkastligt. tvetydiga ord av detta slag borde förbjudas. allt behöver inte sammanfattas med ett ord, det kan inte bli annat än fel då; jag finner det omöjligt att presentera mig själv så simpelt och oärligt och just nu är jag så frustrerad över allt detta att jag inte kan tänka på annat. jag vägrar tillhöra ett team; vi mot dem, ett+ett. inte ens de få gånger jag har mens vet jag någon som har det samtidigt och ändå skulle jag inte bilda en klagoklubb eftersom jag aldrig haft värk utan glömmer bort flödet så fort tampongen är ipluggad. det enda som jag just nu anser splittrar eller binder ihop människor är olika eller gemensamma upplevelser och då blir allt precis så mångfacetterat som jag vill ha det.

artemisgatan

kokarkikärtorläserbokkokarkikärtorläserbok

am i poor?

ännu en kväll kring ett bord, veckans öl i allas händer, "jompa!!!", what´s next? alla har idkat parbildning; jag får snart finna ett annat umgänge, utifallatt de har tänkt puttenuttemysa i soffor och lägenheter under framtida kvällar. någon annanstans spelar terry primalskrik, jag och lasipalatsi dansar lite inte helt felfri pardans. johnny är glad i sina vänner, synd att hon nästan alltid är hög på sitt huvuds självproducerade nedåttjack. please, cheer up.

då när andra öppnar kvällens första vinare och funderar på att tvätta fötterna inför en kväll bland människor jagar jag ut katten, putsar, sopar, skurar golvet med fötterna och slänger alla tomma kikärtsburkar. min terapeut beodrade mig att städa bort all påtaglig skit runtomkring mig och jag måste erkänna att det var en bra idé. jag har sovit i blodiga lakan alldeles för länge nu.

shebang-pow-blop-wiz

jag skakar och kan inte någonsin få bort bilden ur mitt huvud. kanske jag ser den varje dag, säkert många gånger per dag. den där då jag stiger upp ur sängen, detta är inledningen till själva bilden, att jag stiger upp ur sängen är bara någonting självklart och som jag vet, hursomhelst, jag undrar var du är och ser dig inte i de rum som jag har. sedan själva bilden och det storastora leendet och skratt att "du är galen".

i cry and i want to die

jag skakar och sitter på en bänk och med en cigarett och ritar den förbaskade bilden som jag aldrig någonsin kan få ur mitt huvud. drar streck efter streck och där är det förbaskade storastora leendet, jag ser det varje dag, jag vet precis hur ögonen blir smala springor och hur fårorna under ögonen djupnar. kommer inte längre än skissen, händerna skakar och munnen blir så torr att jag måste sluta här.

i know it´s over / and it never really began

people tell me i´m wrong

får ett erbjudande än en gång och den här gången tvekar jag inte en sekund. tre till fyra månader i peru nästa, det mesta är bestämt. celibatliv i en hängmatta, färsk frukt i munnen, en lama i bergen.

fotboll i skinnarviksparken, hemköpsrån vid mariatorget, lisapåtorget, yoggi mitt i natten, heartbroken/dimmiga ögon vända mot gröndal.

silent

har sovit en hel natt och en hel dag, vet inte vart annars jag ska ta vägen förutom under ett blommigt täcke i en katthårens lägenhet. jag vet inte hur många gånger. någon pratar om nostalgi, vi andra undrar "hur kunna vara nostalgisk?". någon skriver goja med telefonen; det är alltså jag som gör det. med en "stor kaffe" i handen vandrar jag över bron. mitt i natten för andra, mitt på dagen för mig och jag känner att nu är det färdiggråtit, lady of ice.

motsatsen

if i could write poetry

"dreaming we would always be together / chasing rainbows in a happy sky / thinking we would always be together / but now i find there's no tears left to cry / if i could catch a falling star i'd give it to you / even though it's never been done before / and now i'm on a park bench in the autumn / i watch the rainbow disappear from view"

accelerator var en flopp.

mina håriga bebisar är kastrerade, id-märkta och vaccinerade. för en gångs skull har jag utgifter för någon annan än mig själv.

jag är en flopp. fuck.