var är min db(ej bd)-pin?

så fruktansvärt omtumlad; båt, morbror, släktlunch, steinpottvägen 12, hund, grannhuset, blandbandet inom tolv timmar och samtidigt ett händelseförlopp på repeat innanför pannbenet. ett leende och jag vill bara lägga mig ner över gatstenarna och skrika och klösa efter det ivägvandrande fotparet.

sexycitysingel forever

johnny och raka motsatsen beställer in flera olika förrätter och husets vita i tjusig karaff, mestadels liquid dinner. vi skålar och pratar i evigheter, har ett halvår att ta igen. flirtkusinen kilar stadigt med en pilot, hon som förstörde mitt liv har inget självförtroende mitt i ett resultatlöst bantande, lillpunken har blivit stor, en lyckad hjärtoperation, lyckat museibesök - flera orsaker till att skåla.

nu krasades en hel liten del av mitt liv sönder i och med några korta, om inte så lite dramatiska, mess; jag skrämde iväg det lilla som möjligen haft mig pyttelite i åtanke någon gång då och då och plötsligt blev jag igen bara ett med mina brister och hemliga världar, någonting hjälplöst och litet som man kan tycka synd om men absolut inte låta komma för nära.

jag skjuter dig med rato

jag saknar finess, jag vet ingenting om hövlighet eller timing. åker som sällskapsdam till ds och påminns om när jag själv kom invandrande, omtöcknad och gråtig, låg med dropp och hjärtövervakning.

make it all worthwhile.

jag står vid diskbänken och pratar strunt, munnen full med klibbigt bakverk, en vänlig röst frågar vad jag pratar om ("du är galen") och drar mig bort därifrån. vi går ut i gräset och blir matta, himlen är vacker och klockan är inte alls mycket. vi fnittrar och mycket senare går jag sjungande hem.

en annan kväll gråter jag på tunnelbanan, blir tröstad innan en lång och en kort äntrar plattan, kontrast, lappis. acke och jag skrattar hela vägen till odenplan.

if i could write poetry i would och plötsligt känns det ganska bra igen!

silly girl

ohanterbar situation, allt helt fel, en underbar flicka har mången gång sagt att allt hon rör vid turns into stone och jag vet, sitta och försöka le lite, äckligt allt och äckliga jag. allt är ett dåligt skämt och jag mår så illa.

honey honey

det är klart att jag redan såhär kvällen innan är nervös då jag ska träffa pojken som gör engelsk frukost för första gången på dagtid och i sobert tillstånd. det har eskalerat ganska snabbt eftersom det bara var några dagar sedan vi också vistades på samma plats under kvällen, då när det inte ännu riktigt var natt. kanske det går att prata, kanske inte. johnny har i alla fall försökt.

"ooh, isn´t it nice, when your heart is made out of ice". lady of ice. lady of porcelain?
"it´s not your time".

jackan fodrad med zebramönster och som har hängt med sedan åttan och 46-29-45 är nu borta, smiths-knappen jag fick av h.w likaså. sorg och desperation.

vasaparken

som vanligt går jag med blicken i ett ur dn urrivet korsord och lägger inte märke till den rödhårige i tunnelbanegången. vi går rakt in i varandra och i bägge handparen skrynklas korsord. en penna i varje högerhand.
"vilket löser du? ahaa, gårdagens?"
"jag har lördagskrysset här också, jag ska köra det sedan."
"jag tyckte det där var svårt, fredagskrysset, jag kom bara på ord lite här och var."
"jo, ändå brukar ju fredagens vara lättast. vad tycker du om söndagskrysset? SKITsvårt."
"mm, det är omöjligt."
vi sätter oss sida vid sida, kisar, med pennorna långsamt sökande över varsitt rutsystem. sneglar på varandra och ler emellanåt.