jag skjuter dig med rato

jag saknar finess, jag vet ingenting om hövlighet eller timing. åker som sällskapsdam till ds och påminns om när jag själv kom invandrande, omtöcknad och gråtig, låg med dropp och hjärtövervakning.

make it all worthwhile.

jag står vid diskbänken och pratar strunt, munnen full med klibbigt bakverk, en vänlig röst frågar vad jag pratar om ("du är galen") och drar mig bort därifrån. vi går ut i gräset och blir matta, himlen är vacker och klockan är inte alls mycket. vi fnittrar och mycket senare går jag sjungande hem.

en annan kväll gråter jag på tunnelbanan, blir tröstad innan en lång och en kort äntrar plattan, kontrast, lappis. acke och jag skrattar hela vägen till odenplan.

if i could write poetry i would och plötsligt känns det ganska bra igen!