i´m not your typical boy

minisemester i mumintrakterna, ganska trygg sömn i grönt och kal(l)t rum, utsikt över en tågstation. otaliga kafébesök och otaliga cigaretter, lata stunder hos lilla familjen och jag undrade mest hela tiden vari bilden jag kom in. det blev aldrig direkt jobbigt, dock, jag tassade ju omkring på kalla golv i bara strumplästen och kände mig alldeles tillräcklig och lagom bara för mig själv däremellan. många fina människor överallt, alla på väg någonstans alldeles snart och jag vet att revanschen bara inletts.

en annan fin människa satt mittemot mig i några timmar under en av kvällarna och plötsligt lydde inte talet, jag fick avbryta meningar som bara fastnade i meningslösa cirklar. antagligen var jag bättre på att lyssna just den här gången, jag hade verkligen kunnat sitta i evigheter och bara hört på hans prat. under promenaden tillbaks till trähuset (där jag kvällen innan hade sett en underbart vacker film om både framtid och forntid) kände jag mig glad.