je veux qu´il revienne

eftersom sorglösa dagar inte medför mycken kreativitet så har den här delen av min värld inte uttnyttjas. men everything has to come to an end och nu kommer jag igen krypande med svansen mellan benen. jag har försökt få svar på en del frågor genom att vända mig till vänner och faktiskt trott att de skulle kunna ställa sig konsekventa på sätt eller annat, men nu inser jag att vissa beslut måste jag ta helthelthelt på egen hand... så jag avvisade de mest genuina och rättskaffens kärleksförklaringar jag någonsin mottagit med halvhjärtade förklaringar som nu ter sig så ynkliga. är jag ynklig?