blåsor

det är inte soffan det är fel på, inte vädret, inte heller kläderna eller kramarna. det är kanske inte heller långsamheten, det finns tid, som gör magen orolig. everyday is like sunday. min kropp är förstås ett fördröjande element, men de flesta skulle i jämförelse med mycket annat skratta bort ett sådant påstående. kanske det är så att vissa är nästan för stora för sin hudomspänning och jag bara någonting alldeles jättelitet och gömd i min egen lilltå.

tomglas

eftersom ingen av oss i huset lever särskilt sparsmakat så fick jag och kalle kaviar ihop nästan tvåhundra kronor i pantpengar idag. och det är det enda jag har åstadkommit idag. i går stiftades vänskap på ett helt uttalat vis, vilket i mitt tycke motsvarar tre dagsverken - alltså kan jag jobba med ett nästan överbelastat gott samvete imorgon.

det är så här min tanke om en någolunda dräglig tillvaro suddar på och det ska motarbetas och det nu. "jag ser redan framemot att gå och lägga mig", sade en ängel i åbo mitt på blanka eftermiddagen och jag förstår nu, kanske ett år senare, vad hon menade.

epilog

upp igen då och ut till kista och in till carmen. för att att sudda ut förra veckan och alla andra veckor också för den delen, tar jag rulltrappan ner till nordins för att kopiera lite till, vilket egentligen inte var nödvändigt längre. "ja, det blir arton kronor". upp ur fickan kommer en rosa lapp, den sträcks ut med darrig och förkyldsvettig hand. "ja, jag har tänkt fråga om jag kan få en sådan där flyer", jag säger något osammanhängande om tillställningen, glömmer nästan tejpen och vi ler och jag går.

the castle

jag borde läsa shakespeare eller så borde jag sova. ett vet jag, och det är jag alltid är två år försenad. antingen så eller det förhatliga ankarslängandet. jag vet, det var bra som det var, det inser jag alltid efter att jag har blåst iväg något ynkligt erkännande. om det är möjligt att hålla tyst i två år ska det också vara möjligt i några till, någon gång senare är allting glömt. efter att "jonnah you´re lovely" ekat bort, och det redan för länge sen, finns kanske inte så mycket kvar. någonting "i smyg" var det på tal om - betyder det att jag skulle bli en i raden av dem som hånas just "i smyg" på grund av dessa eviga ögonblinkanden och svartsjukeskott. "du borde bli skinhead", säger sarasötsomsocker och vinröda bspikén är redan på ju.

ifall att det här är försvarsmekanismer så kan det lika gärna kvitta. suzanne broegger, i'll write your fan fiction.