circle i

promenerade längs artemisgatan tillsammans med två vithåriga, göte tyckte att vi såg vansinniga ut (ska ha säga) och en göteborgare med tygkasse frågade mig var myrorna ligger (i stacken, borde jag kanske ha svarat). inte en själ har ringt mig och ingen i min egen generation har jag ringt och det har mestadels känts skönt. natten innan var ju lagom och trots utebliven väckning hann jag i tid till jobbet några timmar senare.

såg en flicka syna sina med bubbelärr tapetserade armar.

själv stod jag dubbelvikt över toalettstolen, rinniga ögon efter insikter vad gäller mina upprepade misslyckanden. snart är det bara krukväxter kvar av alltihopa.

karaoke baarissa

när ölutsikten hastigt slås ifrån mig händer det att min hals snörs ihop och jag tappar balansen, trevande händer mot viloplats. jag är så sur och arg och försöker försöker försena allt - konstigt nog verkar det som att min reaktion inte är oväntad och ingen säger något. alla utom jag verkar förstå att detta är tillfälligt, en barnslig reaktion på ickebefintligt överläggande. senare är jag ju hur lugn som helst. vad händer med mig? är jag bara alkoholiserad?

fyra hörn på tio dagar

då var det göteborg och bobby gillespie, sen hemma två sekunder, igår åbo med west side, idag gult hus, hund och katt. hinns inte mera.

not like that

jag har missuppfattat de flesta orden, men ändå låter inspelningen bättre än jag upplevt inifrån vilket aldrig skulle ha hänt förr med lilla bandaren. tidens gång utgör pilar mot det som finns långt utanför huden.

"are you far too depressed now, even to answer the phone?" jag vet inte om jag inte orkar prata eller om jag inte orkar prata med dig. två dagar tidigare blir de osäkra på om det var just de som var på tok inte om någonting var på tok. hur många har tänkt så genom månaderna?

fest i west åker way out west! jag har ingen som helst aning om vartåt det barkar, det var ett tag sedan jag fann den ena natten den andra lik - mörka skogar och håll i hatten, semesterdans och tågläsning, klänningar och smutsskinn.

the pope

böckerna jag läser lämnar jag ifrån mig på de flesta platser. jag försöker verkligen. jag lyssnar inte.

någon sa att någonting som hon åstadkom, det hade han verkligen inte varit med om förut.

löst hängande hud under knän.