kaffe och pastakuddar

två starka händer kring min hals och jag grips av en lätt panik innan taget släpps. jag kan inte erinra mig om att jag någonsin skulle ha känt mig så upprymd. en stark intuition om att jag borde ta bort dessa två första rader och ändå gör jag det inte. jag är ändå tusen x tusen gånger glappigare i käften i de flesta sällskap och eloge till alla de som står ut. "han har bara haft hemska förhållanden och så ska han utsättas för dig", säger lustslaktaren numero uno och undrar varför vi är så negativa. johnny be good.

paradise is for the blessed, not for the..

etthundrasju komma ett i vasaparken, vi sitter på en filt och leker bilresa. simon säger hur vi ska sittdansa.

anderssonskan kalle nu nu nu men spelaren dog för länge sen och jag tänker inte titta åt hyllorna fyllda med ångestlektyr.

street

johnny bygger soffor och hänger i hökarängen, andra sitter barnvakt once in a while. jag har blivit piffigare och finner en fröjd i att sätta håret på plats och smörja in mina vinterknastriga armar. när någon smeker min rygg och axel hoppas jag på att huden absorberade åtminstone en bråkdel av salvan.

"jag inser plötsligt att jag inte tar väl hand om någonting", säger jag när ackelala pratar om skor. "du tar hand om dina gamlingar". nästa dag tvättar jag mina egna fönster.

i love my parka

efter en snabb göteborgsvisit med halvmarathon, mycket musik och trevligt häng med långa svala katten har allt accelererats ytterligare. dagarna rycks loss och kastas mot mig och mina ben är krossad is. klubbplanering varvas med låtmixning och framtidstro - jag är "världens fullaste dj" på sjöhästen och matar fåglar i hagaparken. vi sitter uppe på en skulptur i en rondell och ristar in ord som "fittkart" och försöker hitta det vackraste huset. ibland löses det ett halvt korsord och kaffe med mjölk eller utan fläckar ner tidningssidan - bland annat. kaffefläckar på himlen när vi smörjer in våra ansikten med hög solskyddsfaktor.

johnny saxar i saras hår och hostar slem.

guldkorn

tjugoett komma nio är min mentala ålder enligt vuxenpoang.com, en riktigt jävla lagom person har ni här. bortse från mycket rök, många öl, ensidig kost och ätstörningar, oregelbunden dygnsrytm, koncentrationssvårigheter, sviktande självförtroende, svindel och skakande kropp, ingen sång och en dansman, en sång och en dansman, desperation i okontrollerbara mängder, big fucking rädsla.

heaven is a place up your arse

klockan 02.30 till ljudet av slevens högtalare; själv har jag missat en faktura och i och med det stängt av mitt modem. tja, datorn är ju ändå inte riktigt frisk. till och med acke undrar varför allting går åt skogen för mig. mitt enda säkra kort är att alldeles för tidigt kliva av tåget och tränga mig in i en mörk biosalong och låta fransk thriller lugna mig.

plötsligt slår det mig att jag har någonting på nära håll som jag äntligen börjat uppskatta, dock efter en del pinsamheter och dispyter. detta här kan, klyschigt och sant, inte ändras över en natt. men kanske två.. eller har den ignoranta tiden gått över till ultimatum nu? jag vet att jag inte kunde då, men jag kanske kan nu?

in the rain

efter onödigt många timmar under täcket tittar jag och vasastansduon på fransk film och äter brun kolglass. filmen är bra, sparsmakat med blod och frosseri i sammanbitna miner hos huvudkaraktären. vad gäller vulgärare verk, shortbus till exempel, får jag nog ta saken i egna händer (och när ni..!). det är kanske inte så obesvärande att sitta ett flertal bänkade framför sådana orgier, särskilt inte för mig som inte ens kunde titta på polisskolan tillsammans med min pappa.

idag nyser jag men är ändå inte tillräckligt kraftlös för att orka stanna inne i kojan.

kutter

"varför låter du aldrig sådär trevlig när du pratar med mig?" frågar jag när han lagt på luren. vi sitter och grimaserar mot varandra ett tag och jag får inget tydligt svar. "jonnah!! jag har saknat dig!" ljuder en annan räv i dörren och kommer springande mot mig. "rör inte hennes hår!" säger han och går ut. osedd säger han högt och tydligt att jonnah, det är en fin tjej. av någon anledning tycker jag massor om min arbetsplats.