when i been away

vill flyga (trorts ärrade trumhinnors smärtkavalkad på väg mot landningsbanan) hit och dit, till alla städer. önskar att jag kände flera i obesökta städer boende så jag inte behövde ta andras ekonomier och scheman i beaktande, bara skicka en självinbjudan och boka biljett på biljett. jag behöver inte så mycket just nu, utöver utländsk luft och ickesödermalm. jag väntar inte på någonting att hända.

skriver viktigheter och blir rörd av mina egna ord, ingenting leder till någonting annat än lite mindre ångest och lite mera lugn. faktiskt. det behövs att jag lär mig uttrycka mig lite tydligare i alla sociala sammanhang, de få som finns kvar (?). jag är ganska ensam, måste jag tillägga. delvis självvald isolering men också brist på tillit från min sida.

riktig mat

"Jonnah! häsningar Göte och Micke (veg mat)" på en gul lapp i kylskåpet, så omtänksamt. jag som precis kommit underfund med att jag tröttnat på kikärtor med hummous (ja, det är sant) och bara längtar efter riktig mat, men har så fruktansvärt dålig fantasi i det avseendet. smörgåsarna står mig upp till halsen och godis tilltalar mig inte det minsta längre så vad ska jag leva på? yoghurt med ekologisk müsli är okej, tyvärr inte heller särskilt proteinrikt. jag klarar av att handla åt vem som helst förutom mig själv, nu är det jag som måste få hemtjänstbeviljan. biståndshandläggare, kom!

fredens dag

sov på ekerö bland elektriska värmeljus och rökelsedoft. jag fanns själv på bild uppsatt på väggen och jag fick så många smörgåsar med o´boy jag ville ha. sedan tog jag hem ett par glasögon på prov och köpte två skivor, drack kaffe ensam och läste (okej, jag tjuvlyssnade lite på alla fransoser runt omkring och förstod faktiskt ungefär hälften av svadan).

vad hände? jag är inte ett dugg nostalgisk, men jag tror att jag har haft det bättre än nu även om det någonstans tar emot att säga det. jag borde inte tänka så, men jag tror att jag vill flytta igen.

vintern är bra, mindre överdrivet hudblottande och mörker att gömma sig i - lampor att tända vid behov.

i´m not happy

hela tiden kallt och allt utifrån utgör hot. jag har förälskat mig i en femtiosjuåring och jag hatar att sova. gråter - bara så lite som ett zapp förbi oc och tårarna rinner, barnen i en svensk familjefilm framkallar snyftingar och alla låtar på alla skivor bryter ner mig. "jonnah och jag", tänker jag och undrar hur många personligheter det tål att klaras av. saliv strömmar till i munnen och jag låter det rinna ut rakt på gatan i kontrast mot old school make up och olivgröna pumps. ingenting tilltalar mig.

"***** är en sådan fin person", sägs det.

hela tiden kallt och när jag ska försöka krama fryser armarna till is och smulas till kaninskit.

holiday

trots andras urinvägsinfektioner och break-ups, så var helgen i swinging london förtvivlat bra, så bra att jag allvarligt har börjat fundera närmare på alla boendeerbjudanden jag fick. karin och lovisa är mycket pratglada och sega på att göra sig iordning för att gå ut genom ytterdörren, men det kändes bara skönt och faktum var att vi mestadels bara hängde i deras närområde. marknad, second hand x hur många som helst på brick lane, tate modern, asiatiska steppdansare på gatan, det att buspojkar kastade ägg på oss oskyldiga gatustrosande, pubar, bankbesök, nästanbjuden på drink, frukostfika, vackra rebecka, röd klänning och gul väska, missat plan, regn och sol, cigg mot joint, dans i affärer tillsammans med vakter och på klubbar med mods, långsamma morgnar, valnötsbröd från lovisas jobb.

alla byter arbete och framför allt HAR arbete hela tiden. om kunskap inte finns, ordnas kurser vartefter. tja, varför inte?

londonfoton på jonttan.bilddagboken.se

frukost

orkade rakt inte gå hem efter jobbet i och med att hopposen sara skulle anlända först efter några timmar så jag tog en sväng förbi carmen, alltid känner man ju någon. de vulgära var där, skönt att skratta åt "gladporr" och deras tillvägagångssätt på vilket de hade blivit vräkta. så klart blottas scar tissue under en grön ärm, men jag förstod ju redan innan vad som fanns där. jag hoppas att det går bra för dem.

jag debuterade som dj på samma sunkhak några kvällar tidigare och fick beröm av klubbikonen thorell.

bye bye pride

jonttan.bilddagboken.se är lite på gång igen.

har bestämt mig för att sluta med terapin, åtminstone pröva på att ta en paus. det finns lite golv att stå på och kvistar att hänga i numera, jämfört med tidigare ska vi inte tala om. jag lovar inte mig själv någonting och därför kan jag ta risken.

close my eyes and drift away

ganska, måste jag erkänna (?) eller nej fy så fånigt, bra dag. jag jobbade i kylan och njöt av kylan, fingrarna frös emellan att jag svettades som en marathonlöpare med skurtrasan i handen. äkta löpare senare på sats, sarasötsomsocker tog mig med på äventyr i gymdjungeln, hon är en sådan duktig utövare och jag sprang (sockerdricka är underskattat).

theepa stack en femtiolapp i min hand innan hon klev av tåget som jag åkte vidare med hemåt, till en lördagskväll i lugnets tecken. vågar inte bläddra mellan kanalerna då televisionen i sin allhelgonahalloweenförvirran visar skräckfilm på skräckfilm, så jag lägger mig i sängen med en behaglig bok i stället. tänker att jag är himla priviligerad i och med att jag har vänner i nästan precis varenda ålder som finns. ja, det måste vara någonting av de allra mest eftersträvansvärda poster.

stompestamp

cyklade och u-svängde fram till per, han stod lite malplacerat vänd mot snabbköpet och pillade på en telefon, vi log lite och sa inte så mycket och sedan cyklade jag åt mitt håll och han gick mot sitt. jag blir glad av honom.

kväll med levande musik och många kanske GLITTERbarn. ingrid var mycket full och myntade för oss småväxta uppmaningen "klack it up!".