plötsligt blir allting för mycket och jag måstemåste gråta fastän det är omöjligt (har gråtit för mycket över fel saker innan). hur ska johnnyjompajoppe kunna uträtta NÅGONTING när minsta lilla stavelse blir för mycket och hela livets bildspel dyker upp? kölden är outhärdlig här i ettan där bara stå eller ligga finns som alternativ. optimism är för suckers! jag dör? tidigare fanns det visshet, en "trygg" övergång; okej-overkligt<-pang!defens&kris-okej. vad händer nu?