kviberg, vad är det?

lilla konvalescenten - inget självnedsättande i det uttrycket, bara en parallell dragen till välbehövd semester - i annan stad. följer andras fotspår på gator och runt hörn och ut ur spårvagnar. hopposen sara och nötchoklad, champagne (ändå mest billigt öl) och ljuvlig musik i dunkel teater. jag känner inte många, men tillräckligt många för att trivas.

ett fyllo på spårvagnen använder ett ovanligt uttryck för att ha sex, men annars lyssnar jag bara på ett halvt öra, sådana här samtal är inte, efter otaliga nattliga tunnelbane- och nattbussfärder, så intressanta längre.

det intressanta är snarare att jag helt överskattat mig själv, trott att jag är modig, när jag i vissa situationer egentligen bara stirrar rakt fram och väntar in tillfällen. strategier är inte av denna värld, jompa, drop it.