blä

sitter i min kinesiska sidenpyjamas och bläddrar i tidningen och läser plötsligt någonting om att då vet man om man ska köpa blå eller rosa barnkläder och jag blir så fånigt upprörd och medveten om att egentligen är det ingen som bryr sig om hur det går med någonting och att ingen icke-jätteexponerad åsiktsmaskin orkar anstränga sig det minsta för det oavbrutna och nästan omedvetna intaget och ingen tycker som jag och jag vill sedan helst stänga in mig i en mörk legoskrubb och aldrig komma ut igen.