på en rullande sten

jag ska använda byxor igen har jag tänkt. är trött på att varje kväll blaska upp gråvita strumpbyxfötter och så har jag fått smalare lår efter alla oroligheter. bekymmer är obviously den bästa bantningsmetoden. 

i don´t care if tommy x sees me.

vattenläcka, kompendier, öl, cayennepeppar, hästtryck.

ordets makt

Han sa att det att "jag älskar dig" förlorat sin betydelse för honom. Han hade sagt det så många gånger och antingen inte menat det eller senare fått göra det osant på grund av sluten. Så vad skulle hon säga till honom? Eller rättare sagt, vad skulle hon göra för att påminna honom om vad hon kände? Ord betydde ingenting för honom - hon antog att hennes egna då heller inte sade honom någonting - så det som återstod var handlingar. Vad gjorde han själv gentemot henne?

Strax efter han hade sagt sin mening om ordens betydelselöshet insåg hon också att han hade förändrats till sättet. Hur många gånger hade han inte bedyrat sin kärlek till henne tidigare, då när de inte var tillsammans? Om inte hon kundeerinra sig varje gång kunde säkert vännerna hjälpa till, han hade ju inte varit vidare diskret. Han var häpnadsväckande uthållig och gav inte upp efter över ett års saknad av uppriktigt gensvar. När de hade blivit tillsammans tystade han och nu var "jag älskar dig" betydelselöst. Hon blev frustrerad över tanken på det här. För henne betydde orden allt, de fanns till för att väljas med omsorg och inte förspillas i onödan och just "jag älskar dig" var ett snudd på pinsamt uttryck i och med det utlämnande det medförde. När hon sade det till honom första gången var det också första gången hon någonsin sagt de orden och det bara för att hon nu helt säkert kunde säga det och mena det. Det gick upp för henne att han antagligen knappt noterat hennes kärleksförklaring eller åtminstone inte tillskrivit den något värde. Allting kändes hopplöst. Hon var vansinnigt förälskad och trodde inte att det fanns någon möjlighet för henne att delge honom budskapet.

Han gjorde saker som indikerade på att han tyckte mera om henne än de flesta i omgivningen. Han lade sin arm runt henne ibland på stan, han sade ibland "puss" och pussade sedan henne på munnen, det var henne han hade sex med, han var mån om hennes uppmärksamhet och tyckte om att laga mat åt henne. Hon hade ingenting emot att göra samma saker och gjorde det också, matlagningen byttes dock ut mot kindstrykningar och presenter, men hon trodde att hon om hon skulle bli tvingad kunna göra detta för vilken tölp som helst bara hon slapp ljuga om att hon
älskade personen i fråga.

Den här natten kunde hon inte göra annat än trycka sig så tätt intill honom som möjligt och om och om igen tänka att hon älskade honom så han kanske skulle känna det lite grand i sömnen.

spitzer

en miserabel helg innehållande allt för mycket dramatik och hysteri och mariatorgets tunnelbanestation. jag försöker att tänka på precis alla andra detaljer i världshistorien, men snabbt är jag där igen och ryser tills jag... fryser.
det enda positiva går underligt nog under ekonomi. fyra tusen kronor har plötsligt nästlat sig in på mitt konto och bara ligger där med en bokstavskombination som meddelande. kyrkråttan blir mera rädd än glad.

höstdagar

en spännande dag som alla andra. jag försöker böja barret i annan riktning än dess naturliga och blir frustrerad över det medelmåttiga resultatet - stampar i golvet och suckar överdrivet. hittar en drop in på västmannagatan och ber och att frisören klipper en hjälm och rör inte luggen. sedan dricker jag och älskade kaffe och äter pyttesmörgås på ett tantfik innan det är dags för mig att ta bussen till höstterminen. vi blir alla ombedda att komma fram och redogöra för teorierna vi läst och diskuterat - jag oroar mig genast för blodfläckar på min vita klänningsbak trots att den perioden gick till ända för flera dagar sen.

läser om svårigheten i att älska sig själv och det att känna sig nöjd med att åtminstone tillåtas älska. jag inser att jag faktiskt står ut med själv för tillfället. att älska sig själv är högst antagligen ett manspåhitt, dit kommer jag inte i första taget.

kinalampor

jag läser och skrattar åt det jag läser, min kollega pratar om moderna tider och soldaten svejk. nästan allting ter sig lite skrattretande sedan i lördags då jag förstod att jag inte skulle fortsätta jobba. det som inte ter sig på samma vis är det att mötas av ljus och mat och det här blev väl okej i det som inte här mitt hem men där jag bor mest. jag skrattar inte, men ett leende sprider sig någonstans inifrån magen ut genom munnen och förvandlas till en puss på en annan mun.

jag blev förstås besviken över ett påstått möte som inte blev av, men jag förstår också att det fanns ett flertal personer som vad gäller möten stod före i kön. ändå känner jag mig lite ledsen.

äpplet

jag är med käraste i satc-staden och det är så varmt. jag trodde inte att byggnaderna skulle kännas, men de omfamnade verkligen mig när jag steg av bussen. vi vinglade omkring så mycket som möjligt under denna första dagen, även om vi kanske inte egentligen orkade. jag känner mig som hemma här i stöket, soplukten och butikskatterna. trots att man här firar jul och fjärde juli året runt.

tidsmaskin

popkalaset i repris igår. jag såg mig själv som femtonåring i tusen olika skepnader. vet inte vad jag ska tillägga, vajjert.

jag mår illa varje kväll och hostar tills jag kiknar nattetid. jag har prövat allt från akupunktur till morfinbaserad hostmedicin och inget tycks få bukt med mitt upproriska innanmäte. suck. kanske borde upprepa något slags mantra?

desillusionerna kryper sakta inpå igen, jag är ibland tvungen att sätta mig ner och hämta andan.