teini

vaknade upp och insåg att jag inte är nitton år, vilket jag har varit i vad som kan uppfattas som en evighet (fråga vem som helst), nu. en ärvd diktbok, skivor, kattvin, brosch, grodbakelse, duk und so weiter - fina människor i nystädad lägenhet. "här finns det fin popmusik", säger claes på skånska samtidigt som jag undrar vad jag har gett mig in på.

transamerica är den bästa och mest tragikomiska film jag sett på länge. inser hur stort det är att kunna skådespela. jag kan överdriva och det är en helt annan sak, det säger jag helt taget ur luften för jag menade inte insinuera att jag trott inneha skådespelartalanger heller. hoffman, däremot, är makalös.

urlakad.